6. Manlig och kvinnlig rätt till födelsekontroll

En kvinna har i dagens Sverige möjligheten, makten och rättigheten att avgöra om och när en man ska bli förälder, oavsett hans önskan.

Frivillig och ofrivillig havandeskap

För att undvika havandeskap används vanligen preventivmedel eller någon form av preventivmetod. Ett annat alternativ är att helt undvika samlag eller andra typer av sex som riskerar havandeskap. Eftersom de flesta människor i fertil ålder har ett sexbehov och utövandet av sex befrämjar både hälsan och relationen, är avhållsamhet sällan ett realistiskt eller önskvärt alternativ. Man är då hänvisad antingen till preventivmedel/preventivmetod eller regelbunden havandeskap.

Preventivmedel

På marknaden finns en uppsjö av preventivmedel att tillgå.

Minipiller, preventivmedel för kvinnor (Source: Wikimedia)

För män

1. För män finns för närvarande endast kondom som dock har fördelen att även skydda mot sexuellt överförbara infektioner. Pearl-index för kondom är 6-15, dvs 6-15 % av de kvinnor som använder denna preventivmetod under ett år blir gravida.

För kvinnor

Resterande preventivmedel är avsedda för kvinnor. För den som inte besökt ungdomsmottagningen den senaste tiden, följer nedan en lista på de vanligast förekommande:

1. P-piller innehållande hormonerna, östrogen och gestagen. Pearl-index=0.5-1.5
2. P-piller endast innehållande hormonet gestagen. P=0.5-1.5
3. Minipiller med gestagen i låg dos, vilket kräver stor regelbundenhet vid intag. P=2–6
4. P-ring med hormoner som p-piller. Sätts in av kvinnan själv. Byts var fjärde vecka.
5. P-stav med gestagen, sätts in av gyn/barnmorska i arm. Ger ett skydd i tre år. P=0.1–1.0
6. P-plåster med östrogen och gestagen. Sätts på huden och byts varje vecka.
7. Hormonspiral med gestagen. Sätts in av gynekolog. Byts var femte år. P=0.2–0.6
8. Kopparspiral utan hormon. Sätts in av gynekolog. Byts var femte år. P=0.7–1.0
9. P-spruta med gestagen. Ges av barnmorska eller gynekolog var tredje månad. P=0.1-0.5
10. Pessar av gummi som förses med spermiedödande medel. Sätts in av kvinnan. P=6-16
11. Temperaturbaserad p-dator. P=0.7-1.0
12. Urinbaserad p-dator. P=6
13. Naturlig familjeplanering (s.k. säkra perioder). P=2–20
14. Amning. P=1-2
15. Dagen-efter-piller (Akut-p-piller). Kan tas, upp till tre dygn efter samlag.
    (Källa: Preventivmedel.nu, Läkemedelsverket)

Ansvaret över havandeskap

Ansvaret för att undvika havandeskap vilar naturligtvis tyngst på den av parterna som använder preventivmedlet ifråga. I fallet kondom är ansvaret till stor del mannens och i övriga fall helt och hållet kvinnans. Ofta framförs dock argument om att ansvaret är delat mellan parterna, vilket kan förstås i de fall båda parter har insyn och möjlighet att kontrollera och verifiera att preventivmedlet används. Saknar man insyn och därmed möjlighet att ta informerade beslut, kan man rimligen inte hållas ansvarig. I fallet kondom, kan både man och kvinna kontrollera att den används korrekt och sitter på plats. Gemensamt för samtliga ovanstående preventivmedel för kvinnor, är dock att de utåt sett är osynliga. Vare sig deras funktion eller användning kan kontrolleras eller verifieras av mannen. Eftersom de är dolda inuti kvinnan, är det orimligt att förespråka en integritetskränkande kontroll och inspektion från mannens sida. Eftersom mannen saknar all insyn, vilar ansvaret således helt och hållet på kvinnan.

Rätten att besluta om föräldraskap

Att få barn är en stor händelse med livslånga konsekvenser och en tung försörjningsbörda. Kostnaden för ett barn fram till 19 års ålder uppgår enligt Swedbank till 1.2 Mkr och för två barn drygt 3.2 Mkr. Därtill kräver en bra uppfostran god tillgång till båda föräldrar och att bli förälder innebär per definition, att sätta sina egna personliga intressen åt sidan i ca 20 år. Det är därför viktigt att beslut om att skaffa barn tas gemensamt av båda parter efter noga övervägande. Ingen bör kunna tvinga en part att bli förälder mot sin vilja. Rätten att säga nej till föräldraskap borde vara minst lika stark som rätten att säga nej till sex.

Hur säkerställer då en kvinna att hon inte ska bli förälder mot sin uttryckliga vilja. Jo, hon ser till att använda ett preventivmedel för kvinnor. I de fall hon och hennes partner använder kondom, ser hon till att den används korrekt. Blir hon likväl befruktad, finns flera möjligheter att avbryta havandeskapet. Önskar hon föda barnet utan att bli förälder, har hon möjlighet att adoptera bort barnet. Kvinnan kan alltså till 100 % avgöra om och när hon vill bli förälder.

Hur säkerställer en man att han inte blir förälder mot sin uttryckliga vilja. Jo, i dagens läge finns bara ett säkert alternativ, nämligen att sterilisera sig. Eftersom manlig sterilisering inte är reversibel utan betydande risk för bestående sterilitet, kvarstår endast den relativt osäkra kondomen. Men så snart en relation har fördjupats och man är säker på att båda parter är friska, börjar man av säkerhetsskäl men även av praktiska och taktila skäl använda andra, dvs kvinnliga preventivmedel. I samma stund kommer mannens framtid, dvs. risken för ofrivilligt föräldraskap, helt vila i kvinnans händer. Man kan tala vackert om förtroende och moral, men faktum kvarstår att mannen i detta läge saknar inflytande. Kvinnan kan även i detta läge till 100 % avgöra om och när en man ska bli förälder. Detta rimmar illa med modern jämställdhet och utgör ett svårt dilemma.

Rätten att vägra föräldraskap

Om en kvinna inte önskar bli förälder, har hon tillgång till en system med flerfaldig säkerhet som garanterar detta. Som framgår av ovanstående, är en fertil man dock hänvisad till avhållsamhet eller sterilisering för att på ett säkert sätt kunna kontrollera om och när han vill bli förälder.
Ett annat sätt att säkra mäns rättigheter är att öppna upp för möjligheten att kunna avstå från föräldraskap mot sin vilja. Detta skulle kunna ske genom ett juridiskt kontrakt, där man deklarerar sin ståndpunkt och därmed undviker att mot sin vilja tvingas in i ett föräldraskap. Om detta i framtiden vore juridiskt möjligt, skulle frågan om beslutsrätten till eget föräldraskap bli mer jämlik mellan könen. Sannolikt skulle färre kvinnor medvetet eller omedvetet glömma P-pillren och färre skulle fullfölja havandeskapen mot den andra partens önskan. Färre barn skulle födas ovälkomna och färre utan tillgång till en aktiv och engagerad fader. Frågan är naturligtvis mycket mer komplex än vad som framställs här men är likväl en av de viktigaste olösta jämställdhetsproblemen som även har en avgörande betydelse för barnens bästa, dvs att vara önskad och efterlängtad av båda sina föräldrar.